Snigeln bakom masken

Ena foten före den andra i kroppens eget tempo.

Blogg

  • Bild ur arkivet 2025

    Ni kan lämna mig här, sa Snigeln till familjen. Kör ut mig i skogen, sätt mig ner och hämta mig igen om två timmar.
    här kan jag andas. Här sjunker axlarna ner. Här kan tankarna flöda fritt utan att vara hotfulla.

  • Anteckning nr 2 från 29/1 – 2019

    Hur börjar det kännas nu då

    Frågar den som överöst mig med så mycket arbete att jag gått sönder

    Hur börjar det kännas

    Hur det kändes då

    Sa jag då

    Det var ingen som frågade då

    Nu måste det frågas

    Enligt lag

    Inte enligt intresse

    Är svaret då lönt att leverera

  • Anteckning från 29/1 – 2019

    Jag sparar på orden

    De talade orden blir färre 

    Kanske mer genomtänkta

    Eller med mer tyngd 

    då de väl kommer

    De fortsätter att debattera i tankarna, orden

    Men de sagda blir färre

    Emellanåt

  • Anteckning från 26/1-2019

    Sinne i dimma

    Likt en en osynlig slöja svept över huvudet

    Svept över över mina sinnen

    Är den ett skydd som behövs

    Eller är ett hot – något farligt

    När den slutligen långsamt skingras 

    Känns det lättare igen

    Skakar på mig

    Som en hund som kommer in från regnet

    Ruskar av mig obehaget medan jag fortfarande anar det

    i ögonvrån